En meningslös film

Just det!

Jag glömde ju berätta om den mystiska frisyren som satt på tunnelbanan i lördags!

Vi hade varit på bio och sett ARN (helt ok om än något lam kanske) och på hemvägen satt det ett par i 20-årsåldern mittemot. Hon var orangefärgad av ett jämt lager puder i ansiktet och försökte föra en dialog över mobilen. Bredvid henne satt en snubbe som såg ut som fan i håret. Jag har en förmåga att överdriva (läs förgylla) mina berättelser ibland men det här är den absoluta sanningen:

Har jag missat nåt i hårmodet här???

Uppdatering: Eff tipsar om en annan märklig frisyr (se nedan),

Läs hela inlägget här.

Uppdatering 2: Sandra har en son som hänger med i modet! (Ingen av gossarna på bilden nedan, men tydligen något åt det hållet. Lägg för övrigt märke till en uppvikt rosa skjortkrage och den lilla killen längst till höger i grå träningsjacka.)

Se mer här.

Det här verkar ju vara något som roar mig. Därför jag jag tacksamt emot fler hårresande frisyrer. Bombardera mig!!

Sju självbilder

Här kommer sju saker om mig och Fredo ska stekas (tror det är värre än att kokas) i stearin. (Uppdatering: Inte pga hans inbjudan till detta illdåd, utan för dess inverkan på mina tidsprioriteringar)

1. Det ilar i mina skinkor när jag åker i den där jättelånga rulltrappan vid östermalmstorgs t-banestation (uppgång Linnégatan). Kanske för att rulltrappan är ganska brant och för att jag möjligen har en släng av höjdskräck (ska tilläggas att det här endast inträffar då jag åker baklänges uppför). Eller så har det att göra med att den är så in i helsike lång så att min bak somnar.

2. Jag är svår att roa och det är ytterst få personer som verkligen kan få mig att skratta så tårarna rinner. Upprepninger är roligt. T.ex som att lite då och då lägga in en bild på den här mannen.

3. När jag jobbade min första natt på Arlas mjölkmottagning för 17 år sedan så glömde jag att koppla loss slangarna efter tömning innan jag lät en tankbil åka. Det gick inget bra.

4. Av någon outgrundlig anledning så har jag trots mina 35 fyllda fortfarande inte fått mina visdomständer. De gör sig påminda ibland men jag verkar vara dömd att gå i ovishetens dunkla skuggor.

5. Det är otroligt tråkigt att duscha. Jag badar helst. När jag duschar slarvar jag och tvättar sällan benen eftersom jag tror och hoppas att de ska bli rena ändå.

6. Något som är ännu tråkigare är att sortera grejer. Om det inte handlar om att sortera saker onödigt. För då sorterar jag gärna mina CD-skivor i färgordning – ljusaste längst till vänster och mörkaste längst till höger. Jag tycker att det är snyggt och har mycket lättare för att hitta bland skivorna än om de står i bokstavsordning (eftersom jag inte alltid kommer ihåg namnet utan har lättare att komma ihåg hur omslaget ser ut).

7. Jag fick en andlig kompis för ca 4 år sedan som jag känner av lite då och då. Hon lägger sin hand på min axel ibland eller verkar nyfiket stå och titta när jag jobbar. När jag var på en seans för nån månad sen fick jag det bekräftat (utan att ha berättat några avslöjande detaljer för sierskan).

Nu vill jag gärna veta sju flummiga grejer om Plotta, Sandra, Jonas, Mattias, Molly, David och Thomas

Sånna här bilder är väldigt roliga

En liten bild

Jag fick göra några bilder till en satirisk text i första numret av nya medlemstidningen Kollega (Unionen). Roligt att få medverka i ett historiskt ögonblick. Så att säga.

Om man tittar tillräckligt länge ...

... så upptäcker man hur lätt det är att psyka en spygul hund.

Vissa driftstörningar ...

... har uppkommit till följd av beställd leverans.

Inbjudan

Min pappa (ni vet, han med de hornbågade glasögonen) ringde och berättade att han hade fått en inbjudan till ett pyjamasparty nästa lördag. Han skulle ha pyjamas på sig och ta med en valfri bok som han tycker om.

Lite förbryllad (säkert blandat med lite stolt glädje över de stundande festligheterna) frågade han sin sambo ifall hon möjligen visste vem denna Elin var, som inbjudan kom ifrån. Den var dessutom adresserad till Nisse (som min pappa inte alls heter, men som han kallas för av somliga).

Efter mycket om och men visade det sig att inbjudan inte alls var till min pappa utan till den 5-åriga grannsonen.

Historien i sig är ju ganska festlig men kanske lite förutsägbar förstås.

Men tänk dig då istället hur det kunde ha sett ut om min pappa verkligen hade gått på det där partyt nästa lördag (scenario: dörren till ett myllrande barnkalas öppnas och där utanför står det en 60-årig farbror i pyjamas med sin favoritbok).

V

Mymlan via Mr Madison gav mig den stora äran att (efter mycket om och men) försöka bidra till den bokstavsorienterade musikhistoriken.

Jag fick bokstaven V - V som i Vanja. Perfekt.

Och vilken musik har då gett mig gåshud och fått mig att tacksamt blicka tillbaka till ett speciellt tillfälle i livet? Jo givetvis en förgrundsfigur inom elektronisk musik - Vangelis.


("I´ll find my way home" ihop med Jon Anderson)

Jag skickar bokstaven W vidare till Catherin, Jojo och Matti.

Med förhoppningar om ett lysande 2008