Grannsämja

Jag har den smala lyckan att sitta och jobba vid ett fönster i mitt eget hem. Ja, jag sitter praktiskt taget i fönstret kan man säga. Det måste se väldigt roligt ut för de som ser mig utifrån, eftersom de inte vet att att jag stirrar på en skärm och inte bara rakt in i fönsterbrädan dag ut och dag in.

När man sitter på det här viset blir man väldigt involverad i allt som händer utanför. När grannarna åker bort (förmodligen för en längre tid, av kattens resebox att döma) eller när brevbäraren sladdar förbi och man kan förväntas höra postslammer i brevlådan.

Några av grannarna är tyvärr missbrukare så ibland blir jag indragen i mystiska händelser, naturligtvis på betryggande avstånd i mitt lilla fönsterhål. Om mysterierna bara existerar i mitt huvud förtäljer inte historien. I huset mitt emot bor en smal kvinna med utstående ögon. Jag vet inte om hon har missbrukarproblem men hon har någon sorts utstrålning som jag inte tror härstammar från vanlig vardagsglädje. Ibland kommer hon ut från porten och sätter sig på trappan, pratar lite fort med sig själv, blänger misstänksamt på de som går förbi och drar handen genom sitt flottiga hår. Och på nätterna stryker det omkring pundare som slangar bensin eller gör inbrott i vår bil. Vad trött man blir.

Det bor även en del äldre i området. De brukar samlas utanför huset och småprata om vad grannarna gör och inte gör, hur många som ska hänga med på promenad eller på vems balkong de ska dricka kaffet idag. Deras konversationer gör mig lugn. Grannen precis under är av något äldre modell och väldigt trevlig. När jag flyttade in här så var hon uppe och ringde på. Jag tittade skräckslaget ut genom kikhålet och insåg att jag redan hade retat upp grannarna! När jag trevande gläntade på dörren så visade det sig att hon bara ville hälsa mig välkommen i huset och tala om att det bara var att hojta till ifall jag undrade över något. Sedan dess är hon min bästa granne.

Dessa två världar krockar på ett lite besynnerligt sätt. Dels missbrukarna i sina egna världar av förföljelsemani och kriminalitet. Och så de käcka åldringarna som vill njuta av sin pension. Och så jag som ser allt ifrån mitt fönster och inte kan göra annat än att illustrera alltihop...

/Vanja