Alla kan animera, få kan berätta!

Det här med animation kan vara lite knepigt. Själv föredrar jag 2D-animationer, gärna i stil med hysterisk South park (cut-outanimation) eller lugn harmoni med klassikern Karl-Bertil Jonssons jul (cellanimation). Men animation ser ju lite annorlunda ut beroende på ifrån vilket land den härstammar. Från kina kommer den omtyckta "Manga"-stilen, ryssarna är duktiga på att göra välgjorda barnfilmer och frankrike bidrar med miljonprojekt som "Trion från Belleville" (2004) som byggs upp av en stor dos humor mellan figurer med fantastisk anatomi. Finsk animation är på uppgång och dyker inte upp så ofta, men ibland hittar man små konstiga guldkorn (likt installationer) på märkliga hemsidesadresser, sätt på ljudet och titta.

Vi minns 70-talets tjeckiska dockteatrar med långnästa pappfigurer som bildade skuggor mot en vit skärm. Det där var ju ett tag sedan och mycket har hänt sedan dess. Animationens historia är förvånandsvärt lång. En del menar att man kan betrakta människosläktets grottmålningar som en sorts tidiga försök av animation, eller åtminstone en önskan att kunna uttrycka rörelse. En av de första kända animationenerna gjordes med hjälp av ett s.k Zoetrop. I zoetropet används en roterande cylinder som innehåller de olika bilder som utgör animationen. När man manuellt snurrar cylindern ger de separerade bilderna intrycket av rörelse. Vi har säkert alla sett filmen där en rad bilder tillsammans utgör en mans rörelse när han springer. Lite trist handling kanske, men då, 1834 var det här konstnärliga experimentet en sensation.

Vägen från Zoetrop till nutidens animationer kan kännas som ljusår men det enda som egentligen har ändrats är tekniken. Grundprincipen är faktiskt precis densamma. Man väljer något man är intresserad av att animera och för händelsen framåt - bild för bild. Konstigare än så är det inte.

Men det är HÄR man kan skilja agnarna från vetet som man ju brukar säga. Det är lätt att kalla sig animatör. Att animera kan vem som helst lära sig. Men alla kan inte berätta!

Jag köpte en DVD för ett tag sedan; "25 pärlor - animerade filmer för folk med humor" (2005). Ivrigt bänkade jag mig framför teven och knäppte på min rykande heta inspirationskälla. Trodde jag. För till min enorma besvikelse möttes jag av 79 minuter ren SKIT. De enda ljuspunkterna var Anna Erlandssons "Glenn the great runner" (2004) och "Sjuk-Huset" (2004). Resten var rena pinsamheter! Det värsta är att de flesta filmerna har getts ut med hjälp av filmstöd från Svenska Filminstitutet. En SKYMF mot alla oss som vill berätta, med tanke på uttalandet från Åse Kleveland (VD på Filminstitutet) i rapporten "Den svenska animationsbranschen", där hon skriver:

"Sverige har ett antal skickliga animatörer men med vissa undantag arbetar dessa i små enmansföretag med korta format - eller på en kommersiell marknad med reklam och musikvideor. Resurserna är mycket knappa och de existerande filmstöden bara måttligt användbara för en produktionsform som i mångt skiljer sig från annan film. En satsning på animerad film måste ta utgångspunkt så som den ser ut för Sveriges olika animationsmiljöer idag och bygga vidare på detta." (2005)

Resultatet blev att pengar skyfflades ut till höger och vänster för att få igång animationsbranschen. Men uppenbarligen gick de välbehövda stöden till alldeles för många ogenomtänkta filmprojekt. På dvd:n fanns ett flertal tekniker såsom leranimation, cut-out och cellanimation. Men de flesta kändes som riktigt dåliga installationer utan handling eller djup. Konst och experiment i all ära men det finns en gräns. Framför allt tycker jag det är katastrof när alla medel går åt till film som bara gynnar ett fåtal, och plötsligt får begreppet "Klubben för inbördes beundran" en ny mening. Samma personer figurerar i eftertexterna och så längst ner "Med stöd från Svenska Filminstitutet".

Jag tyckte mig ana ett visst tomrum när jag var på Filminstitutets årliga "Drömfabriken" i våras där det inte hade skapats några nämnvärda animationer alls enligt min mening. Trist! Sverige är svältfödda på bra historier och fängslande handlingar. Eftersom animation är ett dyrt tillvägagångssätt så kommer de oftast också bara från samma håll - Happy Life eller de som har lyckats få filmstöd.

/Vanja