En ekorrsaga

Bengt Örjansson bodde i de centrala delarna av Sölvesborg. Där bodde han med sin mamma Gun och sin pappa Lars. Hunden Egon bodde också under familjen Örjanssons tak. Egon var en liten harmynt boxer som var lite korkad. Gammal var han också så snart skulle han nog vandra vidare trodde Bengt Örjansson. Fast Bengt var inte ledsen för det, för han hade en syster som såg ut ungefär som Egon. Fast det fick man inte säga högt, för då kunde man få en snyting av Bengts syster, som förresten hette Grus-Marie. Syster Grus-Marie hade gett Bengt många snytingar under årens gång.

Det fanns en korvkiosk i de centrala delarna av Sölvesborg också. Den var stadens mittpunkt och hette ”Korv & Hambörjer-stället” och ägdes av Börje Svahn. Börje var jätterolig och berättade märkliga berättelser ur sitt tidigare liv som lavemangtestare. Han åt mycket korv och hamburgare under den tiden och därur föddes idén till Korv & Hambörjer-stället. Där brukade Bengt och alla Bengts vänner hänga på eftermiddagarna efter skolan. Alla Bengts vänner var jättelånga. Minst tre meter långa var de. Ett par stycken var t.o.m fyra meter långa! Bengt Örjansson var bara 47 cm lång. Det hade han ärvt efter sin pappa som i sin tur hade fått det efter sin farfar, som hade fått realisationspris i nån metershop i Afrika någonstans.

En dag när Bengt och hela hans skolklass skulle åka på utflykt, så råkade Bengts tupé flyga iväg. Den for iväg all världens väg och alla i Bengts klass sprang och jagade den lilla tupén som flög runt, runt, runt. Först sprang alla åt höger. Sen sprang alla åt vänster och så åt höger igen. Till slut flög den upp i en tall och där blev den hängandes. Bengt och hans klass blev stående under tallen och stirrade upp i trädkronan. Då sa Tore, som var äldst i klassen, att tupén faktiskt såg ut som en ekorre där uppe i trädet. Alla höll med Tore (för ingen vågade säga emot honom) och så bestämde de att tupén skulle få hänga kvar i tallen och se ut som en ekorre.

Och om någon går förbi det trädet idag så kommer den personen själv att få se hur lätt det är att förväxla en ekorre med en tupé.