Sagan om hur sidfotingen blev en sidfot

Det här handlar om familjen Berg som inte var som vanliga familjer, de hade nämligen inga fötter. När de skulle ta sig någonstans så studsade de fram som små gummikorvar.

En dag skulle den yngsta familjemedlemmen fröken Berg studsa iväg till torget och träffa sin stora kärlek. Solen sken och fåglarna kvittrade. Längst upp på torget fanns en konstig fontän som ingen begrep sig på. Den var stor och ful och sprutade inget vatten. Bakom fontänen fanns ett litet café som drevs av en herre vid namn herr Borg. Herr Borg och fröken Berg hade ett hemligt förhållande som inte fick komma till någons kännedom eftersom herr Borg var gift med konstnärinnan Britta Borg som var skaparen av den konstiga fontänen som ingen vågade prata illa om.

Fröken Berg kom nu studsandes uppför backen till torget där hon skulle möta herr Berg. Eftersom ingen stod där och väntade så satte hon sig och balanserade på kanten av fontänen. Om hon haft fötter så hade hon kunnat stödja sig på dem (som vanligt fotfolk gör utan att tänka på det), men eftersom hon nu inga hade så fick hon helt enkelt försöka hålla balansen. Men plötsligt fick hon ett yrselanfall och föll handlöst (nej, hon hade faktiskt inga händer, eller armar heller för den delen. Nu när jag tänker efter var hon faktiskt riktigt eländig och opraktisk) ner i fontänen och försvann spårlöst! Fast hon skrek allt vad hon orkade genom sin lilla mun kom det inget annat än små pip och fräsande ljud som ingen hörde.

När herr Borg kom ut för att möta fröken Berg var det alldeles tomt på torget så även han satte sig på kanten av fontänen för att invänta sitt kärleksstycke från de nedre delarna av staden. Trots att han hade både händer och fötter att stödja på så tappade även han balansen och ramlade ner i fontänen.

Dagen gick och ingen frågade varken efter fröken Berg eller herr Borg. Ja, det gick faktiskt flera hundra år innan någon ens yppade en stavelse. Det var inte förrän i början av vårt århundrade som historien kom ut i folkmun och började ta form. Och ni vet ju hur det kan bli när man återberättar något som man inte har upplevt själv, vissa saker faller bort och andra läggs till. I det här fallet hade fröken Berg inte alls varit fotlös utan hade en massa fötter. Hela ryggen var full av fötter som stack ut överallt! Hon var så gräsligt ful att en ryslig herre vid namn herr Borg lät hugga av alla utom en fot som fick hänga kvar i midjan på henne. Och för att fröken Berg riktigt skulle förstå hur tacksam hon skulle vara så lät han henne stå med sin kvarlämnade fot längst ner på pergamentrullen, när han skrev sina långa brev till alla älskarinnor han hade.

Ja, så gick det alltså till när begreppet sidfot kom till världen. Betänk att detta kan hända dig ifall du inte sätter ner foten! (klämkäckt slut)