Tyko, Toralf och Torulf åker rally

Tyko, Toralf och Torulf Bratt var tre bröder som alla hade namnsdag den 29:e april. Deras mor hade döpt dem så bara för att hon var van vid att syskon firar sina namnsdagar samtidigt. Själv hette hon Torgun Bratt och hade namnsdag den 9:e mars tillsammans med sina två bröder Torbjörn och Torleif Bratt.

Tyko, Toralf och Torulf hade precis ätit upp de sista smulorna från namnsdagstårtan när Tyko fick sin snilleblixt. Han skulle bygga en jättehäftig lådbil! Han gick in på sitt rum och låste dörren. Man kunde höra hur han prasslade lite där inne men sen blev det tyst och så förblev det. Toralf gick också in till sig och låste dörren. Han hade en bok att läsa igenom om finska vinterkriget tills på tisdag. Torulf satt kvar i köket en liten stund men sen bestämde han sig för att gå in till grannen mitt emot och spela TV-spel. Resten av kvällen förflöt lugnt och stilla.

Vid midnatt hade mamma Torgun sett klart på TV:n och satt slappt tillbakalutad i soffan och sov. Toralf hade och somnat med näsan i kläm mellan bokblad med detaljerade berättelser om hur människor sköt varandra och dog tragiskt. Torulf låg i sin säng och sov med öppen mun. Alla sov och drömde om någonting vackert eller hemskt eller om någonting konstigt som man inte förstod sig på. Men under Tykos dörr kunde man ännu se ljusstrimman från hans lampa som fortfarande lös.

Klockan sju morgonen efter ringde det på dörren. Tre ihärdiga signaler som gick genom märg och ben. Mamma Torgun hasade upp i morgonrock. Hon var lite yrvaken så det tog en stund för henne att låsa upp alla fem låsen och dra bort säkerhetskedjorna. Efter ett tag fick Torgun upp dörren. Eftersom hon inte hade några glasögon på sig, så såg hon inte riktigt vem det var som kom och hälsade på så här tidigt på lördagsmorgonen.

”God morgon! Jag är från elverket och jag ska läsa av er elmätare om det går för sig!” sa mannen utanför dörren.

”Joo… men gör ni det på lördagar?” undrade Torgun.

”Ja, vi jobbar så här ibland” sa mannen och tog sig en titt på elmätaren. Torgun tyckte att han såg lite ledsen ut. (Hon såg bättre nu när hon hade lyckats få på sig sina glasögon.)

Plötsligt började mannen snyfta. Han skakade i hela kroppen och tårarna forsade ner för hans kinder.

”Men kära nå´n!” utbrast Torgun och nu hade Toralf och Torulf vaknat också av allt oväsen i hallen.

”Jag måste jobba jämt för att ha råd med julklappar åt mina barn! De vill ha så dyra saker och jag har inte råd!” Torgun sa att han kunde komma in och äta lite frukost om han ville, men han sa att han nog skulle gå vidare till nästa hus. Snyftandes rusade han ner för trapporna och försvann utom synhåll. Torgun och Toralf stod i hallen och tittade ut i den tomma farstun. Torulf stack ut näsan genom sin dörr och tittade förvånat på sin bror som stod i hallen bredvid Torgun.

”Vad är det som händer, mamma?” undrade han.

”Ja, inte vet jag” svarade hon och gick ut i köket. Mitt i all förvirring så rycktes Tykos dörr upp med ett brak. Tyko kom ut och såg sig omkring. I handen höll han en rulle papper. Han gick med bestämda steg ut i köket och vräkte upp pappret på köksbordet.

”Kolla här!” sa Tyko. ”Jag har ritat på den här bilen hela natten. Det finns bara plats för dig och mig, Toralf. Du, Torulf får göra något annat medan vi är ute och åker!” Torulf muttrade surt att han ändå inte hade velat åka med i Tykos dumma raggarbil eller skåpbil eller vad det nu var. Tyko rullade ihop sin ritning och for ut på gården för att leta delar till sin fina bil. Kvar i köket satt Torgun, Toralf och Torulf och visste inte riktigt vad de skulle göra.

Tiden gick och när det hade gått fem timmar satt det fortfarande kvar i köket och glodde på varandra. Hos familjen Bratt var det Tyko som var den mest aktiva så utan honom stod tiden nästan stilla.

Prick klockan 12.33 hördes ett fasligt oväsen utanför huset och alla tre sprang till fönstret och tryckte näsorna mot rutan. Där utanför satt Tyko och såg lycklig ut. Toralf och Torulf sprang ner för att se vad storebror Tyko hade lyckats åstadkomma under dagen.

”Har ni sett vilket vrålåk jag har byggt!” sa han och viftade ivrigt med händerna. Toralf och Torulf tittade besviket på Tykos lilla plåtlåda.

”Men var styr man någonstans?” undrade Toralf.

”Den ser ju inte alls ut som på ritningen!” fyllde Torulf i. Tyko var nära att kasta iväg sina tjattrande bröder, långt, långt bort så att de aldrig skulle hitta tillbaka igen. Men han hejdade sig i sista stund och sa ”Om ni inte skärper er nu så blir det ingen åktur över huvud taget!” Toralf och Torulf tystnade genast.

Torgun hade följt allting från fönstret och skakade på huvudet. Tänk att de aldrig kunde komma överens om någonting. Hon satte sig vid köksbordet igen och bläddrade rastlöst igenom en tidning. Plötsligt fick hon syn på en annons som hon granskade lite extra. Rubriken löd; ”Var med och tävla om en miljon kronor!” Hon läste vidare; ”Bygg en lådbil och var med i vårt lådbilsrally! Max två personer per lådbil får deltaga, en bakom ratten och en bakom bilen som skjuter på för kung och fosterland! Vinner just DU och din kompanjon så vinner ni inte bara loppet utan även en miljon kronor!” Torgun såg upp från tidningen och log. Tänk om Tyko kunde vinna de där pengarna med sin lådbil! Hon tittade ut genom fönstret igen och hejdade de vilt tjafsande bröderna med en busvissling. Hon viftade med tidningen och sa att de var tvungna att komma in så hon kunde läsa upp för dem vad som stod.

Tyko log brett när han hörde vad som stod i annonsen. Toralf och Torulf studsade upp och ner och försökte säga något, men det var omöjligt att höra vad de sa eftersom de tjattrade i munnen på varandra.

”Då bestämmer jag att Toralf ska få den stora äran att skjuta på mig i lådbilen på lördag! Vi ska vinna en miljooon!!

”Men jag då?” gnällde Torulf.

”Det finns ingen plats för dig!” hånlog Tyko. ”Du hörde ju själv vad som stod i tidningen – bara två stycken kan vara med! Sorry! Hahaha!!”

Lilla Torulf blev så arg att han stampade iväg in till grannen för att spela TV-spel och avreagera sig på gröna amöbor ute i rymden och små grodor som bajsade bomber. Resten av bröderna Bratt bestämde sig för att börja träna på en gång. De övade och övade och när lördagen kom så var de i toppform! Torgun skjutsade iväg Tyko och Toralf och lådbilen i familjens bruna Saab till rallybanan. Hon gav dem var sin lyckospark och följde dem med förhoppningsfull blick när de rullade iväg lådbilen mot banan.

Det var fullt med folk som stod uppradade vid startlinjen och trampade. Tydligen var det fler som ville vinna en miljon kronor. Det började spraka lite i högtalarna och en röst hördes; ”Välkom… sprrraak sprak… Hallå? Testing testing… ett, två, ett, två… ja, hej och välkomna till årets stora lådbilstävling! Jag ser att många har kommit hit idag och jag måste säga att ni har fantastiskt fina lådbilar med er!”

Tyko och Toralf stod redo att åka ifrån alla de andra i Tykos snabba raggarbil. Rösten i högtalarna presenterade alla loppets deltagare och påbörjade sedan nedräkningen. Toralf körde ned spikskorna i marken (skorna han hade snott av en fyllgubbe som låg i deras trappuppgång) och när startsignalen ljöd så fick han en riktig spurt iväg. Det blev ett väldigt buffandes och knuffandes och Tykos lilla bil flög både hit och dit innan den slutligen for ner för en slänt och försvann in i skogen. Där gick den i tusen miljoner bitar när den slutligen kraschade mot ett träd och bröderna Bratt slungades upp i trädkronan. Där blev de sittandes i tre dagar ända tills brandkåren kom och plockade ner dem. När Tyko och Toralf kom hem satt de och stirrade surt på varandra hela kvällen och sen den dagen byggdes det aldrig mer någon lådbil hos familjen Bratt.

Fast man kan ju nämna, så här i förbifarten, att Torulf (som inte fick vara med i lådbilsrallyt) växte upp och blev känd för sina specialbyggda sportbilar. Han bor nu mera i Florida men ingen av hans bröder vet var.